Påfågelskägget

1998-2001
Påfågelfjäder, blommtråd, etuie, stav

Bild 2
I pildammsparken, fotografi

Bild 3
Performance i samarbete med Sophie
Tottie vid hennes professorsinstallation
Lund 2001. (Foto av Kent Ruona)

Bakgrunden till verket:
Det var höst och jag var förälskad. Känslan hade vuxit sig stark utan att
jag förstått eller velat erkänna inför mig själv att det var så jag kände.
Jag var ute och cyklade och plötsligt fick jag syn på ovanligt stora
påfågelsfjädrar i skyltfönstret till en fiskebutik. Det var utförsäljning
i butiken, så jag köpte ett helt fång.

Jag hade lust att göra mig fin med dessa fjädrar. Jag valde att göra ett
långt skägg av fjädrarna. Skägget skulle sträcka sig långt ut på golvet
framför mina fötter som en förankring till jorden. Detta var viktigt
eftersom jag upplevde mig svävande på grund av min förälskelse.

Medan jag arbetade med skägget funderade jag över dess
symboliska betydelse. Jag läste om olika fågelarter och deras beteenden,
som att påfågelhannen i parningsleken lockar till sig honan med sina vackra
fjädrar och att han paralyserar henne med de blå ögonen,
för att få para sig med henne.

Trots att det i fågelriket är hanen som bär de vackra fjädrarna,
så är det bland människor nästan bara kvinnor som smyckar sig med dem.

Dokumentationer av verket
När man tar på sig ett påfågelskägg och träder in i olika kulturella sammanhang är min upplevelse att man också synliggör de konventioner som styr dessa sammanhang. Jag har bestigit Stenshuvud i Skåne iförd påfågelskägget, vilket dokumenterats i en film, jag har låtit mig fotograferas i Pildammsparken i Malmö och i studion hos en fotograf som porträtterade mig som brud. Påfågelskägget har även figurerat i den akademiska världen; Sophie Tottie bar påfågelskägget när hon installerades som professor i Lund och påfågelfjädrarnas ögon tittade tillbaka på publiken i aulan.